förlossnings historian
jag skrev juh om förlossnings historian om när Ida kom till världen så tänkte givetvis måste jag då även skriva om när lillebror kom till världen. Han blir juh redan 7 veckor på måndag, just nu sover han gott, ampi o Ida äter lunch o jag sitter med hårfärg på huvudet.
(liten snabb tillbaka blick)
Två helt olika förlossningar, Ida kom juh akut kejsarsnitt, och förverkar o slempropp startade med henne samma dag vi flytta 1 ( en tisdag ) juli 2014, och jag mådde jätte konstigt o hade så ont i flera dagar. och lördagen den 5e juli kom hon till världen. då de blev akut kejsarsnitt. jag fick inte hålla henne för första gången från 2 timmar senare . och 6 dagar fick vi stanna på BB. vi alla 3 samlade i familje rum. ( 11 dagar efter BF kom Ida )
Denna gången. 9 dagar efter BF kom lillebror,.
Vi börjar med att måndagen den 18 april gjorde min barnmoska hinnsvepning. funkade inte alls då.
veckan efter igen måndagen den 25e april gjorde hon hinnsvepning igen o då sa hon att jag även var öppen 2 cm ca. Ida var på dagis, jag gick hem o stor städa , tog en lång promenad, och ja satte på musik o gick upp o ner på soff kanten... jag tänkte nu jävlar i de e jag trött på o vara gravid.
gick o hämtade Ida som vanligt o vi gick i "vikinga borgen " o myste o busa.
när pappa/ampi kom hem samma dag senare tänkte vi passa på o köra lite ärende, först blev de biltema, o köpte en liten sak, sen vidare till ikea för o handla lite. och inne på ikea ca runt 17 tiden började jag känna lite smått smått förvärkar, väldigt oregelbunt o tänkte ja kanske om jag har tur kommer han innan den 1 maj iaf (då jag förmodligen skulle blivit igångsatt ). på hemvägen tog vi ica maxi oxå hemma i trelleborg o klockan hann bli 18.30 innan vi väl vara hemma så vi orkade inte laga ngn mat utan unna oss kebab. då började värkarna kännas lite mer men fortfarande väldigt oregelbundet o tänkte även då att " nej de tar säkert någon dag till "
vid 20.00 eller där omkring sa de inprincip bara "pang" då jävlar i de satte värkarna igång. och skickade sms till min mamma att dom kanske fick vara beredda senare under kvällen. jag gick o duscha för jag minns hur de kändes bättre för stunden när jag vänta Ida. det gick nog knappt 20 min efter smset o jag ringde min mamma och sa dom fick minsann komma hit med detsamma. Ida titta på mig o såg så chockad o lite rädd ut, försökte pussa o krama på henne när jag inte hade värkar. och säga positivt att mormor o morfar snart kommer o att hom skulle få åka bil. ( just de även denna kväll brukar normalt Ida somna runt 20 tiden men som tur hade hon inte hunnit somna innan mormor o morfar kom o hämtade henne )
Bilresan till ystad BB kändes som en evighet !!!! det spöregna o jag skrek som en galning i bilen samtidigt som ampi fick prata med dom på förlossnings avdelningen . jag kommer ihåg han sa till mig flera gånger " andas, var lugn älskling bara andas " vi detta skedet hade kryst värkarna startat innan vi satte oss i bilen.
Jag trodde verkligen seriöst jag skulle föda i bilen smärtan var frukstansvärd och kommer ihåg jag skrek " nu kissar jag nog på mig eller så gick vattnet" ( som tur satt jag på massa handukar ) ampi hade en barnmorska i telefonen hela tiden samtidigt som han försökte hålla mig lugn samtdigt som han körde bil i de jävla ösregnet.
Jag var såå rädd . rädd att jag skulle seriöst föda i bilen.
nere vid förlossningen/akuten kom dom o möte mig/oss med en rullande säng. ( nu gick de undan ) de var ok för ampi o ställa sin bil där. på sängen i ösregnet sen in i ett rum slängde av mig byxor o trosor o jacka. ( eller ja dom tog av mig) tröja o bh hann jag inprincip inte ta av mig. 21.39 var vi framme på ystad BB.
och dom sa du är öppen 10 cm , jag skrek efter ngn bedövning , " ge mig vad som helst, snälla lustagas eller ngt vad som helst" skrek jag upprepande dom bara nej du hinner inte få ngt nu han kommer nu det är bara att krysta på o du är här nu så du kan slappna av . för även om jag trodde jag skulle föda i bilen så försökte en del av mig ändå att knipa igen,. i sängen gick de inte så bra så dom sa vi får prova med en förlossnings pall. aldrig sett eller hörtalas om.
men så här ser en sådan ut
( bild tagen från google )
där satt jag o ampi på en stol bakom mig armarna under mina armar o typ höll o mig o jag klämde ihjäl hans händer o han fick nagel märken i fingarna , men det gav mig styrka , trots denna smärtan o allt o ett jävla skrikande från mig minns jag hur älskling viska i mitt öra " du är så himla duktig o stark ,du klarar detta "
rätt som de var slängdes en blodig pojke upp i mina armar 22.08 och ett litet fint skrik fick vi höra,.
var så chockad . tänkte wow är det så här det känns att få upp sitt barn direkt i sina armar o få se sin lilla bebis så på direkten. vilken känsla o all smärta o allt försvann .
sedan fick jag komma upp i sängen igen dom torkade bort blodet på honom, älskling klippte navelsträngen, o barnmorskan o sköterskan tittade mig underlivet, o sa de såg ut som jag fått jätte mycket bristningar
o fick tyvärr bli nerskickad på operation för o bli sydd, fick bedövningen i ryggen som gjorde så jag blev helt förlamad i hela nederdelen o benen o allt. operationen tog runt 3 timmar , under tiden vara Ampi o Viking tsm , men denna tiden var de jätte jobbigt o vara utan dom men jag fick lyssna på avslappnings musik. men tankarna bara snurra i huvudet.
mellan 15-20 stygn blev de
sen efter fick jag ligga i ett rum o så fort jag började få känsel tillbaka i fötterna o benen så skulle vi få komma till ett annat rum men som tur var fick dom iaf komma ner till mig, Ampi berättade hur Viking hade totalt bajsat ner hela ampi på mage o bröst o de var segt o svart o väldigt mkt. haha jag bara skrattade.
första bilden.
lite mindre än ett dygn senare.
inser att de är några delar o stunder jag hoppat/hoppar över för orkar inte sitta här mer (men tar med de viktigaste iaf, eller de jag själv vill minnas som mest eller så här )
ampi åkte hem sedan på förmiddagen , för där var inga familje rum lediga plus att först föderskor "går före " så jag o Viking fick dela rum med en annan mamma o pojke men som tur hade vi en liten " skilje vägg" i mellan oss så vi slapp se varandra inprincip , ampi sov några timmar o sedan hämtade han Ida hemma hos mina föräldrar.
jag kunde knappt sitta o dom försökte få mig till o stå men de kändes nästan omöjligt o blev typ yr på direkten.. fick smärtstillande hela tiden. och den jävla katetern var så jobbig kände mig som en pensionär.
Viking mådde iaf bra o tog bröstet utan problem.
på torsdagen fick jag o viking åka hem ,( o ja fortfarande kateter ) ampi hämtade oss o Ida var var på dagis,.
jag saknade ihjäl mig efter Ida som jag inte hade sett från måndags kväll..
Men det kändes bra att första gången dom skulle träffas var i vårt eget hem, lugnt o tryggt.
Första mötet mellan syskonen <3
Ida upprepade flera gånger "Bebis , bebis " o var så glad o kärleksfull mot honom.
efter torsdagen fick vi åka ett antal gånger fram o tillbaka till ystad för dom skulle kolla mitt hb /järn värde som var jätte lågt, o sedan kolla min urinblåsa hela tiden. vilket gjorde dom fick dra ut katetern några gånger o sätta in en ny, för urinblåsan inte blivit ok än. det gjorde fruktansvärt ont jag grät varje gång. men jag fick iaf testat lustgasen ändå då jag fick den varje gång dom gjorde detta , annars hade jag inte klarat de , för ngn jävla bedövnings kräm/spray funkade inte ett skit tyckte jag.
en till sist , blev jag av med den jävla katetern oxå.( efter ca 2 veckor med den ) jag var så lycklig så de var sjukt när dom sa att ja nu är urinblåsan ok . .slippa de jävla körandet fram o tillbaka.
men en sak , jag har bara haft en vän som har pratat om själva smärtan efter förlossningen aldrig hört ngn annan prata om smärtan efterått.. eller har alla andra haft sån tur o bara mått ok några timmar efter. när jag såg andra mammor som fött i ystad som gick runt med sina nyfödda bebisar som gick helt normalt tänkte jag bara typ " va fan " jag gick 2 meter o såg ut som en idiot när jag försökte gå. satt med kuddar filtar i bilen, köksstolen var fan värst o sitta på fast jag satt på massa mjuka kuddar. soffan kunde jag väl nöja mig med o bara sitta på en extra kudde, att skynda sig som fan o duscha för gjorde så jävla ont o stå upp för länge..
det gjorde ont o föda men föder hellre 10 gånger om än o uppleva smärtan efterått i såå måånga veckor. att stå upp o byta blöja vid skötbordet gjorde ont,att bära Ida kunde jag inprincip glömma.
tyngden ner till o all annan konstig smärta allstå herregud fy fan säger jag bara !!!
Viking blir 7 veckor på måndag och det är inte från kanske ca 2 veckor tillbaka de har börjat kännas ok. jag kan iaf gå normalt o vara ute o gå o sitta på bänkar o allt normalt igen men fortfarande lite svidande o obehag ...men ja självklart trots all smärta. sömlösa nätter os.v så är det juh så klart värt de, att få ett litet liv som ger så mkt glädje o kärlek. Kärleken till ens barn är verkligen obeskrivlig.
bjuder på en bild på gossen från igår.
(började skriva detta inlägget kl 11. hahahah har blivit ett antal pauser o fått gå ifrån osv ett antal gånger nu är kl 14.07. ) och känner vill passa på o skriva lite till.
Hans namn.
Viking Erik Wihlborg
Innan Ida kom har vi alltid varit överens om Anton, vi sa får vi en pojke ska han heta Anton de har vi sagt i flera år.
Men ampi har även sagt massa namn som , Thor,Oden o då.b.la Viking oxå. jag har under åren sagt ALDRIG I LIVET !!! När jag var typ halv vägs i gradviditen börja han säga Viking igen, o även då sa jag åter igen nej ,
Men sen som man säger började jag " suga lite mer på karamellen " o började ändå tänka Kanske.
Efter ngn månad till börja jag väl ändå tycka att jo det kan vara ett av alternativen. men vi visste inte då om vi skulle stava de Viking eller Wiking.
i slutet av gradviditen bestämde vi oss iaf att han skulle få heta Erik i andranman då vi båda har bortgågna släktingar med de namnet.
sista typ 2 veckorna dök namnet Thilo upp, jag tyckte de var sjukt fint o annorlunda men ampi nja var tveksam.
iaf vi sa när vi väl ser honom så betsämmer vi oss o även då vet man inte iheller ifall ngt helt annat namn kanske dyker upp.
vilket de även gjorde, när jag hade spenderat 2 dagar med honom på bb själv kom namnet Filip upp från ingenstans de var inget namn jag överhuvudtaget tänkt på men när jag la där o titta på honom tyckte jag verkligen han likna en liten Filip.. ringde ampi dirrekt o sa de o han gilla med de, men vi bestämde oss ändå för o bestämma namn när vi var hemma alla tsm. haha jag hatade han var namnlös under dessa dagar !
men det slutade med att under bilresan hem från BB sa vi att det blir Viking. vi frågade varandra under dessa 45 min hem o vi var säkra , och ja de var vi ..
Oh! Thilo! Det är en av mina favo namn. Inte hört att någon annan gillade det också!
All lycka till lilla Viking och resten av familjen :) ❤